The Pursuit of Happyness är en film som jag har sett många gånger, och på min egen resa, särskilt sedan jag valde en karriär kopplad till Web3. Jag har ofta känt mig som huvudpersonen, Chris Gardner. Inte för att jag sov på toaletten på en tågstation eller kämpade för att mata ett barn, utan för att jag vet hur det är att känna sig osedd, att känna att man gör sitt bästa medan ingenting verkar röra sig. Bara tyst malande, hoppas att något klickar. Om du inte har sett den så handlar filmen om en man som går igenom helvetet: pank, hemlös, uppfostrar sin son ensam samtidigt som han jagar en dröm som han inte har några garantier för att nå. Han får en chans: en obetald praktikplats på ett företag, utan löfte om ett jobb i slutet. Bara ett skott. Och han tar den. Det finns en scen i filmen som alltid berör mig. Han berättar för sin son på en sprucken basketplan: "Låt aldrig någon säga till dig att du inte kan göra något. Inte ens jag. Du har en dröm, du måste skydda den." Den raden lämnar mig aldrig. För ärligt talat? Det är så det har känts att vara en liten kreatör i Web3. Du börjar utan någon erfarenhet. Ingen färdplan. Du ser människor med mycket fler följare, mycket mer resurser, mycket mer synlighet. Och du försöker bara skriva något meningsfullt. Gör något som betyder något. Bygg långsamt, utan skyddsnät. Och du undrar: räknas det ens? Det fanns dagar då jag postade och knappt fick något engagemang. När jag tillbringade timmar med att skriva något, bara för att se det ignoreras. När marknaden var röd var min motivation låg och jag undrade om jag ens hörde hemma här. Och kanske den svåraste? Du fortsätter fortfarande att dyka upp. Inte för att du vinner, utan för att du fortfarande tror. Och den tron. Tyst, ensam, envis tro - är vad filmen egentligen handlar om. Inte bara jaga framgång, utan hålla fast vid din dröm när världen ger dig all anledning att släppa taget. Web3 är fullt av brus. Topplistor, hypecykler, uppmärksamhetsspel. Men under allt detta finns det människor som du och jag - som försöker, misslyckas, dyker upp ändå. Så om du läser det här och har känt det också... Jag vill bara säga: Jag ser dig. Du är inte osynlig. Din ansträngning är viktig. Fortsätt att skydda din dröm. Även när det är tyst. Även när det är svårt. För en dag kommer någon att se tillbaka och säga: "Du fortsatte och det gjorde hela skillnaden." Det är för mig den verkliga strävan efter lycka.

En film som alla borde se en gång i sitt liv