Innan jag fick ett litet barn läste jag några föräldraböcker som sa att det är svårt för ett barn att tolka/förstå att säga till ett litet barn "gör inte X" - de är egentligen bara fixerade vid "gör X"-delen av frasen så istället bör du tala om för dem vad de ska göra istället för vad de INTE ska göra. Detta är mer utvecklingsmässigt lämpligt och kommer att resultera i mindre oönskat beteende "Ta inte tag i kattens öra" -> "öppna, mjuka händer med katten" "slicka inte golvet" -> "vi kan röra golvet med våra fötter och våra händer" etc Jag tyckte att detta verkade konstigt och kontraintuitivt och... Lutar du åt att vara alltför tillåtande? Behöver de inte lära sig att ta ett rakt "nej"? Men efter många månader av småbarnsföräldraskap på plats har jag sett att den här principen är helt sann (för mitt barn). det är som att säga "gör inte X" kastar en förtrollning på honom som får honom att tvångsmässigt och upprepade gånger *göra X*. och att omdirigera mitt språk/instruktion till vad han KAN göra känns som en flyktlucka Det som kändes kontraintuitivt är nu väldigt intuitivt för mig och det håller långsamt på att bli en andra natur i mina interaktioner med honom