Det är helt uppenbart för alla praktiker, men det tål att upprepas för akademiker som gör anspråk på ekonomi. 1. Den enda föreställningen utanför samplingen som betyder något är live. Ingen seriös person tror att du *aldrig* har återanvänt holdout-provet. Och kom ihåg Gelmans kritik: som en ensemble av författare (kalla det The Meta-Author) återanvänder du i själva verket holdout-samplingen. Bra prestanda på pappret är oundvikligt. 2. När du använder månadsavkastning för djupa serier från CRSP spelar skillnaden mellan köp- och säljkurs roll. Var försiktig med hur du beräknar avkastningen. Stängningskurser och medelkurser är fel sätt att gå tillväga. 3. För djupa serier: lånekostnader kan göra hela skillnaden. Även för grunda serier. 4. "Robusthetskontroller" på illiquids, microcaps etc. är lite av ett skämt. De minskar redan backtestad prestanda, men en påverkansmodell är alltid värre än du tror. 5. Re: marknadspåverkan: du måste simulera i en ekonomiskt betydande storlek. Eller annonserar du resultatet av din $ 100k PA? 6. Och omsättningen är inte helt lika. En årlig omsättning på 12x månatliga rebals är inte samma sak som samma omsättning i en daglig rebal-strategi. 7. Och lägg till finansieringskostnader. Det förflutna lever inte i 50bps spridning. 8. Du *måste* rapportera genomsnittlig avkastning på GMV och %vol, samt omsättning och viss uppskattning av påverkan. Om du har en SR på 3 på en 2% ret/GMV, har du inte en SR 3. Det finns många andra små frågor som inte kommer att tänka på, som avnoteringar, skattepliktiga utdelningar (% av företag som ger utdelning är icke-stationära) och skattefrågor i allmänhet. Men detta är en startpunkt (och jag väntar på att gå ombord på ett flyg). Det räcker med att omvandla en SR=3-strategi till en SR=-1. Vi människor föddes för att lida, inte för att få fast anställning.