Två män gripna efter masknivhuggning på LNER-tåget i Huntingdon. Attack kl. 19:30, nödstopp 19:44. Flera passagerare skars, blod på golven, passagerare barrikaderade sig på toaletter. En vakt är kritisk. Tre ambulansflyg. Över 30 beväpnade poliser. En misstänkt elchockad, ett skott. Två män i tjugoårsåldern, en av dem som av vittnen beskrevs som en svart man i helsvarta kläder, steg upp i vagnar i standardklassen, tog fram stora köksknivar och påbörjade en metodisk slakt. Passagerarna flydde till vestibulerna och toaletterna och barrikaderade dörrar En man kollapsade på Huntingdon plattform 1 när nödbromsen bet klockan 19:44 och flämtade "De har en kniv, jag har blivit knivhuggen." En väktare som försökte ingripa är kritisk. Den brittiska transportpolisen tog emot det första 999-planet klockan 19:39. Inom nio minuter stormade mer än trettio beväpnade poliser tåget: elpistoler smällde, en misstänkt tappade centrummassan med en 9 mm kula. Båda sitter häktade på Parkside. Inga namn, inga anklagelser, inget motiv – ändå går det inte att ta miste på mönstret. Detta är den tredje masknivattacken på brittisk mark på nittio dagar: barnamordet i Southport, belägringen av synagogan i Manchester, nu en pendeltåg som förvandlats till ett charnelhus. Alla tre avrättades mot mjuka civila mål av individer som aldrig skulle ha satt sin fot på dessa öar. Jolledykare, personer som stannat längre än vad som är tillåtet och asylmakare som transporteras över Engelska kanalen på skattebetalarnas bekostnad. Mönstret är ingen tillfällighet; Det är statistisk visshet, den oundvikliga skörden av fyrtio års dogmer om den öppna dörren. Inga namn, inget motiv, ingen överraskning. Tredje masattacken med kniv på nittio dagar. Allt på mjuka engelska mål. Allt från migrantpipelinen. Gränser öppna. Knivar verkar vara lagliga och lättillgängliga för dessa avskum, och än en gång är det infödingarna som blöder. ÅTERVANDRING ÅTERVANDRING ÅTERVANDRING