Jag står inför en av de största veckorna i min återhämtningsresa den kommande veckan. Vägen efter att ha blivit förlamad och lärt sig gå igen är ett maraton, inte en sprint. Tacksam för mitt team och chansen att kämpa för varje centimeter.
Gjorde min egen frukost i morse med båda händerna medan jag stod utan att falla. Ytterligare ett steg närmare självständighet och återhämtning. Nu kör vi igång idag 🙏
