Ilyas vittnesmål målar upp en mörkare bild av Sam Altman än någon ville tro, en 52-sidig promemoria där han anklagas för att ljuga, underminera chefer och ställa människor mot varandra. Det är fult. Och ändå... Utan Sams trots mot säkerhetspuristerna skulle vi inte ha resonerande modeller, GPT-5 eller agentiska system i det vilda. Det är den galna paradoxen i AI:s mest kraftfulla företag: Sam kan tänja på sanningen, men han tänjer också på verkligheten. Ilya må vakta sanningen, men han saktar ner verkligheten. OpenAI föddes ur denna kollision, vision kontra försiktighet, karisma kontra samvete. Och någonstans mellan dessa två krafter försöker underrättelsetjänstens framtid fortfarande bestämma sig för vem man kan lita på.