När jag föreslog att bygga generativa modeller för proteindesign för min doktorsexamen ~8 år sedan sågs idén som opraktisk och som ett leksaksproblem. Modellerna var hysteriskt dåliga i början, med nudelliknande strukturer och osammanhängande sekvenser. Jag fortsatte bara jobba på det för jag tyckte det var häftigt – och jag hade stora drömmar om vad som skulle vara möjligt *om* det fungerade. Jag hade turen att ha några personer som verkligen trodde och uppmuntrade mig att fortsätta. Klipp till våra genombrott i diffusionsmodeller som lett till många otroliga artiklar, många företag som grundats, och förstås – det fantastiska teamet på @diffuse_bio AI kommer att designa framtidens terapier, diagnostik, enzymer och molekylära maskiner. Håll fast vid de tokiga idéerna!