LA är avsiktlighetens stad. NYC är spontanitetens stad. I LA måste du söka efter saker. I NYC söker saker och ting dig LA är bra för människor som vet vad de vill göra. Du vaknar upp en helgmorgon med en plan. Skaffa mat i den här delen av staden. Stanna i en timme. Kör sedan tvärs över staden för att shoppa på denna specifika remsa av butiker. Stanna i två timmar. Sen det här, sen det där Utan planen är det svårare att ta sig ut ur huset eftersom allt är så utspritt. Gå över till denna gata i 30 minuter. Gör något, sätt dig i bilen och kör till en annan gata 20 minuter bort. Gör något, sätt dig i bilen igen och så vidare. Kan ibland kräva för mycket mental ansträngning och friktion i övergångsaktiviteter, så det slutar med att du bara stannar kvar i NYC är perfekt för människor som gillar att följa med strömmen. Det är bara att gå ut och börja gå i vilken riktning som helst. Du kommer bara att dras till saker från ögonblick till ögonblick. Inte vid något tillfälle hade du planerat att handla idag, men du råkade bara passera ett kvarter med vintageförsäljare och det blir plötsligt eftermiddagsaktivitet. Blinka, och sedan slutar dagen med att du på något sätt har gått till en bokhandel, tittat på en streetballmatch och klippt dig. Allt smälter liksom samman till en enda stor upplevelse Om du inte gillar slumpmässighet i rörelse eller är lite mer reglerad i personligheten, kommer den här platsen att överstimulera dig och du kommer förmodligen att se den ständiga aktiviteten som en distraktion från strukturerad produktivitet. Det är så mycket som händer runt omkring dig hela tiden att det kan hindra dig från att få något specifikt eller en lista med ärenden gjorda. Även om du är en hemmamänniska kommer det inte heller att vara meningsfullt att vara här Två städer som inte har någon brist på saker att göra, bara olika i hur dessa saker upplevs. Båda kan tjäna dig i olika faser av ditt liv, eller så kanske det är tydligt att du uppenbarligen är menad för den ena eller den andra. När folk frågar mig hur jag känner säger jag bara: "Jag älskar NYC, men jag hatar inte LA"