Det kändes faktiskt lite konstigt att teckna från ett mer neutralt perspektiv. utan rädsla och förbittring i åtanke. Nästan som om smärtan inte fanns där så skulle den inte vara värd att uttrycka. Men att hålla fast vid smärtan och tvinga mig själv i samma cykel skulle bara vara en manifestation av ett eländigt liv. Det är bara att stanna kvar i offerrollen. hur länge skulle jag stanna i den här loopen? Så jag gav mig ut på resan för att lära mig om de andra perspektiven och betydelserna. Och hur man läker. Och jag hittade meningen och den nya inspirationen i själva resan. När du vidtar åtgärden.