Du öppnar X ... Och du lägger upp din konst: 500 visningar. Du lägger upp en berättelse om dig själv: 50 visningar. Du postar en slumpmässig rant om hur ingen ser din konst: 5k visningar. Det känns nästan som att det enda som fortfarande förenar oss är att känna oss frånkopplade. Fördrivna. Inte synkroniserad. Som att ingen riktigt lyssnar längre. Men det var inte därför vi började dyka upp här. Vi kom för konsten. För anslutningarna. För att hitta publik, för att hitta vänner, för att få vårt arbete att synas och bygga en framtid där kreatörer faktiskt kan blomstra. Vi kan inte ändra algoritmen. Vi kan inte ändra på korta uppmärksamhetsspann eller oändligt brus. Men vi kan ändra hur vi visar upp oss. Vi kan välja att engagera oss med avsikt igen, att lägga upp konsten vi älskar istället för att scrolla förbi den, att kommentera en väns nya verk istället för en annan influencers inlägg, att skriva om konst även om ingen tittar. Det är så vi skapar mening igen. En liten, medveten handling i taget. Fortsätt att dyka upp av rätt anledningar. Du fixar det här. Jag har din rygg 🤝