Västernfilmer och superhjältefilmer har båda haft dekonstruktioner nästan från början. Destry Rides Again (1939) och The Big Country (1958) är båda dekonstruktioner. Den ursprungliga Spiderman-serien var en dekonstruktion av superhjältar. Unforgiven och Deadpool var mer moderna dekonstruktioner. Men dessa var tydligt gjorda i kärlek till sin genre, och skadade den inte. För mig känns The Boys, Watchmen och V For Vendetta, även om de också är dekonstruktioner, inte som att de blev kära. De känns som attacker som river ner själva konceptet. Och de lyckas. Jämför Unbreakable med Watchmen. Unbreakable älskar superhjältar, till den grad att skurkens ondska faktiskt härstammar från hans kärlek till superhjältar. Men Watchmans ultimata hjältar är arroganta elitister som ingen kan sympatisera med. Och den enda icke-elitkaraktären som alla älskar (Rorschach) var menade att hata eftersom skaparen var en så arrogant elitist att han inte kunde se det själv.