Det är inte så den mänskliga hjärnan fungerar. Jag förstår att ni försöker uppmuntra människor. Bokstavligen för att uppmuntra dem, för att göra dem modiga. Det är bra. Men över internet är alla en abstraktion. Ett namn. Jag har aldrig sett dig, aldrig träffat dig. Jag ser bara ett namn på skärmen, med idéer under. Du kan vara en riktig snubbe som heter Tristan Tate. Eller så kan du vara en mycket smart ekorre som har lärt sig att använda ett tangentbord. Idéerna är desamma, och idén som formas i mitt huvud om vem "Tristan Tate" är, förblir densamma. Hjärnan gör ingen skillnad mellan en "riktig" identitet och en falsk, så länge det finns en identitet att skapa en parasocial relation med. Men om du verkligen är anonym och lägger upp dina idéer en efter en, utan koppling till varandra, kan du inte bygga upp ett rykte eller utveckla en följarskara. Så mycket är sant. De människor som lyssnar på oss på internet varken vet eller bryr sig om "Tristan Tate" eller "Devon Eriksen" är verkliga människor som äger hus, kör bil, klipper våra tånaglar med jämna mellanrum, etc. Vår fysiska existens är inte poängen. En konsekvent identitet är.