Jag måste fly från matrisen. Det finns ingen plan B. Jag ska tillbaka till jobbet imorgon efter att ha varit pappaledig de senaste 3 veckorna och jag kan inte ens börja uttrycka hur deprimerad jag är. Att vara med min familj har varit underbart, och det har bekräftat för mig att jag måste fly så fort som möjligt. Jag längtar efter den dag jag vaknar på mina egna villkor, utan en väckarklocka eller en chef som ringer min telefon. Jag är nära. Jag tänker inte sluta. Jag väljer friheten.