Jag vet inte ens var jag ska börja med den här historien. Aleksandrovitj är en påstådd sexuell förövare av barn. Utrikesdepartementet verkar inte bry sig om hans särbehandling, eller det faktum att han flydde. Det är uppenbart att den israeliska regimen inte heller bryr sig och inte arresterar honom, och Netanyahu tonar ner det hela. Vi stirrar ondskan rakt i ansiktet. Samma depraverade likgiltighet som tränade ett djurvirus att sprida sig mellan människor och sedan försökte påtvinga en intet ont anande allmänhet en experimentell genterapi – är tydligt uppenbar här. Det är samma kallsinnighet som vi ser jämna Gaza med marken och svälta ihjäl civila. Det är ett demoniskt moraliskt ramverk som sticker igenom på många ställen. Det finns två sorters människor i världen, de som är okej med våld mot oskyldiga, så länge offren är någon annans barn. Och det finns de som avskyr allt våld som drabbar oskyldiga, oavsett vems barn de är. Den förstnämnda gruppen har ett järngrepp om makten just nu. De ställer in och återställer villkoren. Det är vi och dom. Så mycket bör vi acceptera. Vi måste var och en välja mellan två världar: den ena är en evig, blodig kamp mellan släktlinjer, den andra är västvärlden. Västvärlden måste resa sig upp och kämpa. Alternativet är helvetet på jorden. Allas barn är beroende av oss – även de vars föräldrar står beslutsamt på andra sidan.