Till de konstnärer där ute som aldrig känt sig sedda eller uppskattade: Jag förstår. Jag har själv varit där väldigt mycket. Ta risker, gå i olika riktningar, försöka göra något annorlunda – allt för att det ska bli ren osäkerhet. Det suger. Men jag lovar att det inte är förgäves. Varje gång du skapar konst öppnar du å ena sidan ventilen och låter en del av det utrymme som annars fyllde ditt sinne frigöras, och å andra sidan fungerar resterna och rännorna som lämnas kvar som korsningar av inspiration, erfarenhet och lärdomar. Du formar din röst, omedvetet. Inte den röst du aktivt försöker presentera. Inte det omedelbara. Men din sanna röst. Den åldras. Det blir upplevt. Det blir klokt. Så ja, tiden kan gå och dina verk kanske inte ser de galleriväggar du förväntade dig vid lanseringen... Men varje ögonblick du skapar, blir du – bit för bit – konstnären. Inte den du ser dig själv vilja vara, utan den som verkligen är. Jag tror att när den artisten börjar ta över – då börjar folk se resultaten.