En sak som jag ofta fantiserar om är hur det skulle vara att uppfatta resande i horisontella termer snarare än vertikala I en tid före kartor skulle en person uppleva rörelse som handlingen att gå mot en horisont - därav ordet horisontell - informerad av olika landmärken Nuförtiden återges dock handlingen att röra sig mot en horisont i vertikala termer på en karta eller på Google. Jag ska åka "upp" till Camden på Northern Line, snarare än tvärs över landet Nästa gång du flyttar någonstans, försök - som ett tankeexperiment - att föreställa dig det uteslutande i horisontella termer. Det kommer att ge dig en liten inblick i våra forntida förfäders psyke