Enligt min erfarenhet tvingar de flesta teambuilding-evenemang fram en slags oäkthet som, även om den är trevlig för vissa anställda, känns som en genomskinligt konstruerad ritual för vissa andra. Den senare gruppen av anställda inkluderar ofta självständiga tänkare som inte automagiskt kommer att känna sig upplyfta efter 3 timmars performativ samhällstjänst, bara för att några av deras andra lagkamrater ska kunna försäkra sig om att de nu är "bättre människor" efter denna offsite. Dessa oberoende tänkare räknar bara på att om samhällspåverkan verkligen var vårt mål, kunde pengarna som spenderades på evenemanget ha skapat 5 gånger effekten om vi bara hade donerat dem till en kompetent organisation. Huruvida detta är rätt eller fel för ett visst team eller företag är en bedömning som de måste göra själva. Men medan vissa människor får en kick av lyckohormoner av att skrika en fånig "ETT företag, ETT team!" ramsa för full hals, ser andra detta som barnsligt nonsens. Och deras skepsis förstärks bara när företaget en månad senare avskedar 15 procent av de personer som glatt skanderade "ETT företag, ETT team!". Det betyder naturligtvis inte att alla teambuilding-evenemang är avsedda att vara värdelösa. De bästa evenemangen är avsiktligt utformade, med en tydlig känsla av teamets sammanhang och den upplevelse du vill skapa som ledare. Det kräver sann omsorg, omdöme och tid, vilket är en sällsynt kombination i praktiken. De flesta teambuilding-evenemang är utformade som logistik först snarare än mål först. De återanvänder bara vad som har gjorts tidigare, eller vad de har sett med andra team, istället för att designas från grunden för att tjäna ett specifikt syfte. Och så fortsätter charaden.