I sina essäer från 1980-talet om skrivande som teknologi beskrev Jack Goody och Walter J. Ong det kinesiska skriftsystemet som "elitistiskt" och för komplext för massutbildning. Men bara några decennier senare är läs- och skrivkunnigheten i både traditionella kinesiska regioner (Hongkong, Taiwan) och förenklad kinesiska (Kina) över 97 procent. De misstog gränserna för sin tid för gränserna för mänsklig inlärning.

Samma fel upprepas idag när människor hävdar att kodning - eller någon annan teknisk färdighet - är för specialiserad för de flesta att behärska. Det är inte människorna som är oförmögna, utan vår fantasi om vad de kan bli.