Från antropologi till zoologi, från teknik till stadsplanering, varje disciplin producerar, modellerar och validerar kunskap genom simuleringar. Vissa beräkningssimuleringar är utformade som uppslukande virtuella miljöer där upplevelsen är artificialiserad. Vetenskapliga simuleringar gör motsatsen till att skapa bedrägliga illusioner. De är de medel genom vilka annars ofattbara underliggande verkligheter blir tillgängliga för tanken: en teknologi för att veta vad som annars är otänkbart. Simuleringar är epistemologiska teknologier, och ändå är de djupt underundersökta. De är en livsviktig praktik utan en livskraftig teori. Hur skulle en generell simuleringsteori se ut? I det här föredraget visar Benjamin Bratton vad en sådan teori om simuleringar skulle behöva ta hänsyn till: skuggor, iscensättningar, scenarier, syntetiska upplevelser, modeller, demos, immersioner, ruses, leksaksvärldar, miniatyrer och projektioner. Se For a General Theory of Simulations föreläsningsfilm av @bratton i Antikythera Journal på eller via länk i bio.