Trots en mer duvvänlig Fed har risktillgångarna svårt att få genomslag. Problemet är inte längre likviditeten. AI-optimism mötte just verkligheten. Höga värderingar ifrågasätts, tidsplanerna drar ut på tiden och kapitalet roterar snarare än expanderar. Det är därför vi ser tekniken halka efter medan värde, industrier och försvar tyst presterar bättre. Obligationsmarknaden sänder den starkare signalen. De långa räntorna stiger samtidigt som penningen lättar, ett tecken på att marknaderna är skeptiska till hur långt nedskärningarna kan gå och oroliga inför inflation och finanspolitisk osäkerhet. Enklare policy utan avkastningslättnad är inte den bränslerisk, tillgångarna vill ha. En mjukare dollar speglar minskade räntedifferenser och ökande politisk risk, medan andra centralbanker håller fastare grund. Det handlar mindre om kollaps, mer om relativ positionering. Dollarsvaghet och osäkerhet i penningpolitiken räcker. Köpare fortsätter att ingripa vid nedgångar, vilket bekräftar den långsiktiga trenden även när volatiliteten ökar. Detta är marknaden som kalibrerar om och blir mycket mer känslig för överraskningar.