1/5 Jag håller med Setser. Det som vissa människor ser som "exportstyrka" är i själva verket, i det här fallet, svaghet i efterfrågan. Normalt om ett lands tillverkningsproduktion ökar på grund av ökad effektivitet, bör "belöningen" för den ökande effektiviteten förmodligen komma...

2/5 i form av en motsvarande ökning av löner och konsumtion. Hela poängen med att öka produktiviteten är trots allt en motsvarande ökning av lönerna. Av samma skäl bör den därmed sammanhängande ökningen av exporten belönas med en motsvarande ökning av importen, och belöningen bör komma i form av förbättrade handelsvillkor.

3/5 Det beror på att handelns fördelar för en ekonomi inte kommer från stigande överskott utan snarare från stigande löner och välfärd. Men när ökningar i industriproduktion och export möts av eftersläpande, och till och med sjunkande, löner, konsumtion och import är det något annat som händer.

4/5 Det kan t.ex. återspegla en svag valuta, som i praktiken är en överföring av inkomster från nettoimportörer (hushållssektorn) till nettoexportörer (tillverkningssektorn). I så fall är det inte stigande effektivitet som driver exporttillväxten utan snarare en svag inhemsk efterfrågan.

5/5 Men det är naturligtvis också därför valutan måste förbli svag. Om den ökande produktionen inte stöds av ökad effektivitet utan snarare av implicita transfereringar, så underminerar varje omkastning av dessa transfereringar (d.v.s. en revalvering av valutan) produktionen.