Eftersom plattityder som "misslyckande är den bästa läraren" och "allt lärande är bra lärande" finns i överflöd – och eftersom de flesta människor bär på mycket känslomässigt bagage när det gäller lärande – måste man vara noga med att också förstå följande: - Visst är det bättre att lära sig än att inte lära sig alls - Visst, mycket lärande sker på jobbet, genom att göra, men per definition kommer det inte att räcka för redan kompetenta och ambitiösa människor - I slutändan är huvudmålet med lärandet att använda det för att uppnå det du vill. Så om du diskriminerar på grund av personliga egenheter (t.ex. "Jag gillar inte titeln på den här boken", "Jag gillar inte företaget som den här personen arbetade för", etc.) är du förmodligen inte optimalt inställd på att uppnå det du vill - En naturlig följd av föregående punkt är att skapandet av en hel identitet kring att vara "en livslång lärande" i praktiken tenderar att stå i vägen för att du ska uppnå det du vill i ditt liv. Anledningen är att många människor implementerar denna filosofi genom att alltid försöka lära sig och använda lärande som en ursäkt för att undvika att ta sig an svåra saker - Visst, du kommer att lära dig mycket genom dina egna misstag (förhoppningsvis), men har du någonsin tänkt på kostnaden för det lärandet? (kontra att lära sig genom andra sätt än dina egna misstag och misslyckanden) - Det tål att upprepas att om du vill ha större, avvikande resultat kan din filosofi om detta viktiga ämne lärande per definition inte vara den genomsnittliga, säkra filosofi som du kommer att höra överallt, särskilt på LinkedIn. Och det är också helt okej om du inte vill ha avvikande resultat. Det är ditt liv, så det är ingen idé att leva det på någon annans villkor